Sammanfattning

Första veckan i augusti 2019 var vi uppe vid Kebnekaise massivet.
Vi upplevde en lyckad och trivsam fjällvandringsvecka. 
Det var dottern Jenny, hennes man Mats och jag Svante Sundelin. 

Vi valde att flyga Stockholm - Kiruna t/r.

Alla nätter sov vi i tält.
Den andra dagen gjorde vi toppbestigningen. 
Vi valde den så kallade "Västra leden" då man vandrar utan guide. 
Starten blev strax efter kl. 5 på morgonen. 
Det var fint väder med svag vind. 
Dimman kom i dalen efter några timmar, 
när vi hade kommit upp en bit på berget Vierranvárri (1711 möh). 
Vi kallade det berget för "Virrevarra".
Jobbigt att kämpa sig upp på bergets topp och sedan tyvärr så frustrerande 
att behöva gå ner 200 m till den så kallade Kaffedalen (1520 möh). 

Påfyllning av vatten i Kaffedalen och sedan kämpade vi vidare.
Plötsligt fick vi syn på Sydtoppen och den nedre toppstugan. 
Då kom en energikick och vi nästan flög fram mot toppen. 

Det var kö där uppe då alltför många inte ryms på toppen samtidigt. 
Vi kunde se 8 % av Sveriges yta eftersom det var klart väder. 
Tack vare att det fanns lössnö ovanpå isen, 
så kunde vi komma upp utan att använda stegjärn.

7 timmar tog vandringen upp till Sydtoppen från fjällstationen. 
6 timmar tog det att komma ner. 
Det är ganska normalt att behöva cirka 13 timmar,
i alla fall för en pensionär som jag. 

Det anses vara klokt att starta tidigt för att inte 
riskeras att drabbas av kvällens mörker.
Man avråder från att sova över i toppstuga, 
eftersom vädret plötsligt kan slå om och göra så att 
man inte kommer ner på många dagar. 

Några ord om Kebnekaise Fjällstation: 
Vi verkligen gillade hela anläggningen. 
Väldigt mycket folk hela tiden. 
Det finns 220 bäddar och det var fullsatt hela veckan.
Jag uppskattar att det fanns 50-100 tält i omgivningarna runt fjällstationen. 

Varje kväll hade restaurangen två sittningar med 90 personer varje gång. 
Många fler hade nog velat äta trerättersmiddagen, 
men de kunde inte ha mat för flera än 180 stycken. 

Efter avslutade dagsvandringar satt vi några timmar 
i samlingssalen och spelade kort och tog oss några öl, 
Norrlands förstås. 

Förutom toppbestigningen så gjorde vi små turer i området 
med tälten vid fjällstationen som bas: 
o     Tarfala fjällstuga och Tarfala Forskningsstation
o     Jättegrytorna
o     Elsas Bro och de stora stenblocken där
o     Skárttaklacken som ligger alldeles nära fjällstationen

Sista dagen, hemresedagen, då upplevde vi Kiruna.
Efter övernattning i tält på stadens campingplats, Camp Ripan, 
deltog vi i en guidad turistvisning av Kirunavaara gruvan.
Mycket intressant, det rekommenderas verkligen. 
Till exempel vägnätet i gruvan är 50 mil långt!
Vi åkte turistbuss 500 meter ner under jord, där visningslokaler och museum finns. 

En del av staden Kiruna håller ju på att flyttas, 
eftersom brytningen av malmkroppen påverkar markytan.